Recension av Per-Åke Holmander
OJ, januari 1983 (Orkester journalen)

Spräcklig FRIM-festival med många goda

Musikmuseet i Stockholm, lördagen den 4 och söndagen den 5 december: FRIM (vilket betyder Föreningen för fri improviserad musik) håller höstspräck med diverse medverkande grupper. Här är ett glest, pointillistiskt försök till återgivningav en helgs fritt skapandemödor (ordnade, oordnade aneckningar, oordnade ordnade aneckningar) i en beskrivande röra.
Detta hände. Till attack!
...

  Första:
Cajsa inleder med ett vokalt avsnitt i lätt ekvilibristisk anda. Sången är ordlös, smackande, hög, låg, vacker och ful. När sedan Lasse kommer in så är det med trummoans motsvarighet till Cajsas smackningar, kantslag, dämpade skinn och cymbaler. Arabiskt. Puls, en betonad åttondelspuls som är suggestiv ochmalande, dom vågar svänga.
I Cajsas mun hörs: Phil Minton, grodor, Lauren Newton, ormar, vind, blues, Sheila Jordan, skrik ...jo det är sant.
  Andra:
Lasse har en något hafsig trumstil men det svänger utmärkt i sammanhanget. Han har en driven teknik. Den förinspeladebakgrundstejpen för flyttar oss in i de elektriska cikadornas värld, lite trolskt. Över detta hörs sedan en "blues" i text, trummor och sång. En härlig stämning.
  Tredje:
De olika kompositionerna, strukturerna är välrepeterade. Det sitter ihop och helheten håller. Ännu vid det tredje numret så upprepar de sig inte. Nya klanger finns i mun och trum. Roliga kontraster ihörs mellanpukstockspel och staccatosång. De vågar spela både mycket och lite, de vågar utnyttja möjligheterna till solospel.
   Det här var nog det roligaste hittills under höstspräcket. I den här duon finns det gro, ideér ocg förmåga att konkretisera sig. Om man tänker att de - enligt egen utsago bara repeterat sju, åtta gånger så var resultatet lysande. Mer sånt.